Det teoretiska perspektivet bakom grupprelationskonferenser

Det så kallade system-psykodynamiska perspektivet och traditionen med grupprelationskonferenser bygger på två teoretiska perspektiv: psykoanalys och systemteori.

Psykoanalysen, grundad av Sigmund Freud kring år 1900, utgår från att vi människor inte bara är medvetna varelser utan att vi även påverkas av vårt omedvetna. I detta omedvetna finns drifter, känslor, önskningar, minnen, fantasier och mycket annat. Det är sådant som gör vårt liv och arbete livfullt och meningsfullt, men som delvis kan vara för laddat för att vi ska orka vara i kontakt med. Därför är det bortträngt, som det heter i psykoanalysen. Det hålls undan från medvetandet för att bespara oss plågsamma känslor. Detta försvar hjälper oss att hantera vardagen. Ibland kan försvaren vara mindre konstruktiva då de kan hindra oss från att relatera till verkligheten på ett konstruktivt sätt. Kan vi lätta på försvaren och utveckla sätt att tolerera även svårare känslor är mycket vunnet.

Grupper och organisationer är fulla av kreativitet och energi, samtidigt som det också här finnns ett omedvetet liv. I grupper och organisationer skapar vi sociala försvar tillsammans. Vi påverkas av varandras omedvetna fantasier, ambitioner och rädslor när vi umgås och arbetar ihop. Inom grupprelationstraditionen tänker man sig att grupper kan agera "som om" de har en annan uppgift är den föreliggande. Det kan vara att bekämpa en gemensam ”fiende”, t. ex. högsta ledningen, eller att producera ett internt par som skall förmå "rädda" gruppen från problem, som till exempel obekväma arbetsuppgifter eller interpersonella konflikter.

Ur ett systemperspektiv ses grupper och organisationer som avskiljda från sin omgivning av en gräns vilken, liksom en cellvägg, släpper igenom vissa saker men stoppar andra. För att ett system ska kunna existera måste det utföra sin huvuduppgift och inuti varje system finns delsystem, alla med sina specifika uppgifter. Kopplat till den psykoanalytiska teoribildningen tänker man att dessa delsystem även kan ha känslomässiga uppgifter ex. vara bärare av ilska eller lust för systemet i stort. Liksom vissa delsystem hanterar arbetsuppgifter för helhetens bästa, som t. ex. utbetalning av lön, strategisk ledning etc..